fbpx

Rättslösheten i samband med miljöprövningen av etablering av industriell vindkraft

Rättslösheten i samband med miljöprövningen av etablering av industriell vindkraft

Text av Mats Lundberg, jurist och naturvetare

Redogörelsen avser att belysa en del av komplexiteten, som omgärdar den miljöfarliga vindkraftverksamheten och att det regelverk, som Naturvårdsverket har anmodat vindkraftindustrin och de tillståndsgivande myndigheterna att tillämpa INTE är adekvat med avseendet på att ge människor skydd mot buller från VKV. Genom Naturvårdsverket utövar regeringen politisk påverkan på de allmänna miljödomstolarna, vilket inte får förekomma. Myndigheterna har blivit politiska redskap för en statsmakt som har ambitionen att genomdriva utbyggnaden av vindkraft även med otillåtna medel. Detta missförhållande måste rättas till med största prioritet. 

Rättslösheten:

  • Enskild  får ingen rättshjälp
  • Krav enligt Åarhuskonventionen följs inte
  • Myndigheterna har inte tillräcklig kunskap
  • Myndigheternas utredningar görs av samma konsulter som fakturerar vindkraftsbolagen 
  • Domstolarna har inte tillräcklig  kunskap om det tekniska

Redogörelse med kommentarer

2.1 Egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen 2.1.1 Regeringsformen

Grundlagens bestämmelser om skydd för egendomsrätten finns i 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) som har följande lydelse:

”Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag. 

Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan.

Kommentar:

Grundlagsregeln innebär att allmän lag inte får stiftas i strid med det skydd för egendomsrätten som bestämmelsen ger. Grundlagsregeln har emellertid även betydelse för tolkning av oklara lagregler. När sådana regler saknas är det också möjligt att den åberopas och tillämpas i det enskilda fallet. Se lagrådets yttrande i prop. 1997/98:45 bilaga 1 s. 17.

Om miljöbalkens regler för prövning av vindkraftverkens miljökonsekvenser leder till intrång i boendes mänskliga rättigheter och orsakande värdeminskning på deras fastigheter, svårigheter att bedriva sin näringsverksamhet osv. Så innebär det att grundlagen har åsidosatts, och just detta har skett systematiskt under decennier, medför det skadeståndsansvar för staten. Enbart minskningen av fastighetsvärden, som VKV hittills har orsakat, har beräknats till 100 miljarder kronor, men kan vara mycket mer. 

Personer i allmänhet känner inte till regelverket, som gäller för miljöprövningen av en etablering av industriell vindkraft. Regelverket är utomordentlig komplicerat och flera aktörer är inblandade i proceduren och de samverkar också mer eller mindre informellt.  Miljöprövningen sker med utgångspunkt från sökandens/industrins uppgifter om de tekniska specifikationerna, emittering av buller, beräkning av buller vid bostäder och miljökonsekvenser i ett antal avseenden, mm. Dessa uppgifter godtas i allmänhet vid miljöprövningen och ifrågasätts sällan ens om de utsätts för sakkunnig kritik av sakägarna och deras ombud och konsulter.  

Det är uppenbart att lokalinvånarna – sakägarna inte har praktiska möjligheter att värna sina mänskliga rättigheter och utverka ersättning för inträffade skador utan att ta hjälp av sakkunniga jurister och konsulter inom flera vetenskapliga tekniska och medicinska discipliner. Detta i så mycket högre grad, som sökanden ska tillhandahålla Miljökonsekvensbeskrivningen och för detta ändamål anlitar konsulter, som förtjänar sitt levebröd av att utföra detta slags uppdrag åt vindkraftsindustrin. 

“Bocken som trädgårdsmästare”  Märkligt nog är det endast två – tre personer, som anlitas för det stora flertalet ljudmätningsuppdragen. 

Det är praktiskt taget omöjligt att i förväg beräkna bullernivåerna vid bostäderna till 40.49 dBA och efter idrifttagandet kunna uppmäta samma värde vid bostäderna. Men detta inträffar ständigt. Den konsult som är samvetslös har ett tjugotal möjligheter att manipulera mätningarna och beräkningarna av källjudet och mätningarna av ljudet vid bostäderna varmed följer att även beräkningarna av bullret inomhus blir vilseledande. Tillstånd att bedriva verkligt miljöfarlig vindkraftverksamhet kan således indirekt köpas för pengar

Mot detta har de boende inga kunskapsmässiga och ekonomiska möjligheter att försvara sina rättigheter. De har endast teoretiska möjligheter att ta strid mot miljardindustrin vindkraft, som dessutom har stöd av Naturvårdsverket, som har skapat ett regelverk för bedömning av hur buller från Vindkraft, vars konstruktion överser med att i verkligheten så stora olägenheter för de boende. Stora mängder Vindkraftsverk skulle inte ha fått tillstånd om korrekta värden hade redovisats i MKB och i efterföljande kontrollmätningar/beräkningar. 

När så berörda människor klagar på sakliga grunder och begär hjälp av kommunen, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Folkhälsomyndigheten  slår man ifrån sig med armar och ben. Vi har inte ansvaret, vi har inga formella möjligheter, vänd er till domstol osv. Samma domstol, som har gett tillståndet på felaktiga grunder!

Den enskilda människan har hela samhällsapparaten emot sig, samtidigt som hälsan är hotad, igen i familjen kan sova tillräckligt, barnen sover under lektioner, osv. Man vet att man måste flytta till ett annat boende långt från Vindkraftverken, men det egna hemmet har blivit närmast osäljbart, värdelöst. Och vem kan garantera att det inte kommer att installeras Vindkraft inom någon kilometer från den nya bostaden. Minst lika viktigt som att utpeka områden som är lämpliga för Vindkraft är att totalt förbjuda etablering utanför sådan en gång för alla bestämda områden.

Naturvårdsverkets roll i den misshandel av många tusen invånare på landsbygden

För att belysa Naturvårdsverkets roll i den misshandel av många tusen invånare på landsbygden skall några kommentarer göras gällande:

NATURVÅRDSVERKETS VÄGLEDNING OM BULLER FRÅN VINDKRAFTVERK 2020-12-01

Inledningsvis kan följande läsas:

”Naturvårdsverket har kvar samma riktvärde som tidigare för vindkraftsbuller vid bostäder, 40 dBA ekvivalentnivå (Leq). En genomgång av forskningsläget kring störning från vindkraftsbuller har genomförts och baserat på detta anser Naturvårdsverket att 40 dBA är ett väl avvägt riktvärde. Förtydliganden har gjorts kring var riktvärdet ska tillämpas och under vilka driftsförhållanden som det ska gälla. Förtydliganden om lågfrekvent buller har också gjorts. Mindre justering av mätmetoder har gjorts, rörande vid vilka väderförhållanden som immissionsmätningar ska vidtas. I övrigt avvaktas resultatet från några forskningsprojekt innan större revideringar av mätmetoder övervägs. Vägledningen förtydligar vilka beräkningsmetoder som finns och när de kan användas. Vägledningen innehåller också mer omfattande bakgrundbeskrivning om buller från vindkraftverk.”

Kommentar:

Hur buller i miljön skall mätas är sakkunnigt utrett och känt sedan flera decennier. Den av Naturvårdsverket beställda syntesrapporten har exkluderat många av de mest sakkunniga och i vetenskapliga kretsar mest citerade rapporterna av internationellt meriterade forskare från flera länder.  

dBA ger mätvärden som systematiskt undervärderar låga frekvenser och  ger inte ens utslag på ljudmätaren mätvärden för infraljud – 0 till 20 Hz. dBA ekvivalentnivå (Leq) redovisar medelvärden under en tidsperiod, som kan vara många timmar, och som inte ger någon information om högsta ljudtrycket, som har förekommit och hur ofta, och mätinstrumenten klarar inte av att registrera korta pulser av ljudtryck oavsett hur mycket energi, som pulserna har innehållit.  dBA uppfanns på 1930-talet. 

Community Noise 1995 av Center for Sensory Research Stockholm

År 1995 publicerades en omfattande och synnerligen gedigen rapport – Community Noise 1995 av Center for Sensory Research Stockholm

Författare:
• Birgitta Berglund
Institute of Environmental Medicine, Karolinska Institute and
Department of Psychology, Stockholm University, Sweden
• Thomas Lindvall
Institute of Environmental Medicine, Karolinska Institute, Sweden

Citat:

Inledning: This document is prepared for the World Health Organization (WHO) and is
a revision of the earlier WHO document “Noise” (WHO Environ- mental
Health Criteria 12, Geneva: World Health Organization, 1980) but is
expanded largely and supplemented with, i.a., sections on physiology of
hearing and related mechanisms, on psychoacoustics, and on mental and
behavioral effects of noise. Guidelines for levels of community noise in
different environments are also included. The document does not focus on
occupational industrial noise.

Sid 15: The scope of this document is to consolidate actual scientific knowledge
on the health impacts of community noise and to provide guidance to
environmental health authorities and professionals trying to protect people

Sid 15: Noise control is always more effective and less costly if it is designed at
a very early stage of development. It is more expensive to apply noise
abatement measures after the noise problem has been realized. In this
document, local authorities and national governments may hopefully find
guidance for noise control in various type of nonindustrial environments.
However, this document does not deal directly with sound pressure levels at
the point of noise emission. Thus, it does not give any recommendation for
limitation of sound pressure level at the noise source, but instead in the form
of guideline values for adverse total noise exposure in the environment.

Kommentar:

Det är således summan av allt buller över tid som individen utsätts för som medför ohälsa. Naturvårdsverkets vägledning för mätning och beräkning av buller från Vindkraftverk exkludera systematiskt allt annat buller än just från Vindkraftverken och hänsyn tas inte till att lågfrekvent- och infraljus från Vindkraft ofta medför förstärkande resonans i byggnader och i människans benstomme, kranium och organ.

Sid 20: Human hearing is sensitive to frequencies in the range from about
20,000 Hz to below 20 Hz (the “audiofrequency range”). Downwards there
is no established limit; frequencies down to at least 2 Hz can be detected by
the ear (B. Berglund, Hassmén, & Job, 1994). Sound components lower than
16 Hz are named infrasound and those higher than 20,000 Hz ultrasound.
The human hearing has a very “narrow” range of sensibility at infrasound
frequencies. Whereas the sensibility range within the audiofrequency range
is 120 to 140 dB, the sensibility from barely perceptible to pain is 30 to 40
dB at infrasound frequencies.

Kommentar:

Obs. att smärtgränsen för infraljud inträffar vid mycket mindre ökningar av ljudtrycket än för normalt hörbart ljud. Detta beror på att infraljudvågorna är mycket långa och varje våg innehåller mycket energi. Vågorna vid 1 Hz kan vara 340 meter långa.

Sid 20 – 21: Impulsive noise consists of one or more bursts of sound energy, each of
a duration of less than about 1 s (ISO 2204, 1979b). Sources of impulsive
noise include impacts of all kinds, for example, hammer blows, explosions,
and sonic booms. These may be heard as single events or, as in the case of a
stamping press, repetitively. The averaging time of the inner ear is very short
(about 30 ms). To characterize impulsive sounds acoustically, it is necessary
to estimate the peak sound pressures together with the duration, rise time,
repetition rate, and the number of pulses. The mean square pressure of such
sounds may change so rapidly that it cannot be measured with a
conventional sound level meter, even using the “fast” (0.125 s) setting. For
somewhat more accurate measurements, a shorter averaging time is
specified for standard “impulse” sound level meters (an averaging time of 35
ms when the level is rising and of 1500 ms when it is decreasing; IEC 651,
1979). The peak level (“peak”) is the level of the instantaneous peak and it is
much higher than the “impulse” level.

Kommentar:

Buller från VKV består just av ”bursts of sound energi”. Den av SNV rekommenderade mätutrustningen och metoderna tillgodoser inte i något avseende ”estimate the peak sound pressures together with the duration, rise time, repetition rate, and the number of pulses. The mean square pressure of such sounds may change so rapidly that it cannot be measured with a conventional sound level meter, even using the “fast” (0.125 s) setting”. Det är således vetenskapligt oegentligt att mäta buller från VKV som genomsnitt över flera minuter, eller timmar, som SNV anbefaller, om mening är att skydda människor från att bli allvarligt störda/skadade av buller från VKV.

Sid 34: The equivalent continuous sound pressure level, expressed in dB
LAeq,T is unsuitable as a measure of value for predicting long-term adverse
effects, that is., owing to the fact that the distribution over time of exposure
does not appear and that the temporal profile is not stated. A number of
proposals for corrections due to time have been presented: number of events,
time of day, statistical distribution, number of heavy vehicles passing, Noise
Number Index, etc. (e.g., Kryter, 1985; Zwicker & Fastl, 1990).

Sid 27: 3.5.3 Limitations of A-Weighted SPL as a Measure of Loudness or Annoyance
As pointed out by Hellman and Zwicker (1982), A-weighted SPL was first
introduced into a sound level meter in 1936. Due to its simplicity and
convenience, the A-weighting has become a popular and often useful
frequency weighting also for assessing the perceived magnitude of noise.
However, for many years international commissions have been aware that
dBA is an overall value which may simulate neither the spectral selectivity
of human hearing nor its nonlinear relation to sound intensity.
Thus, if
sounds with different spectral envelopes are compared (e.g., various
community noises), the dBA-value obtained may be an inaccurate indicator
of human subjective response. Human hearing is possible to simulate much
better via computer software or/and signal processors.
In the past, sound pressure level has been measured widely by A-weighting.
At the same time, both in the laboratory and in the field evidence
has accumulated that A-weighting predicts loudness and annoyance of
community noise rather poorly.
Not only does A-weighted sound pressure
level underestimate the impact of the low-frequency components of noise
(Goldstein, 1994), but it is also strongly dependent on the exposure pattern
with time. For sounds that exceed 60 dB the reliability of A-weighting
decreases. Moreover, A-weighted sound pressure level neither considers the
effects of mutual masking among the components in a complex sound nor
the asymmetry of masking patterns produced in the auditory system
(Zwicker & Fastl, 1990). Yet, despite these well-known limitations, the Aweighted
sound pressure level is widely used in practice.

The A-filter is unrepresentative of the loudness of sounds containing a
mixture of noises and tonal components. In such cases, A-weighted sound
pressure level is less suitable for the prediction of loudness or annoyance.
That is also true for noise containing most of its energy in the low-frequency
range of 15-400 Hz. It may then underpredict perceived loudness by 7 to 8
dBA, relative to a 1,000 Hz target noise (Kjellberg & Goldstein, 1985). The
reason is that loudness increases due to bandwidth increase and that
spectrum shape is not accounted for to a satisfactory degree by the A-filter
(cf. Zwicker, 1987). A decrease in A-weighted sound pressure level can
result in a corresponding increase in loudness (Hellman & Zwicker, 1982) or
annoyance. This clearly reveals the shortcoming of using overall SPL, either
unweighted or A-weighted, as an indicator of loudness and annoyance.

Kommentar:

Således – Den av Naturvårdsverket anbefallda mätningen av Vindkraftsbullert med dBA och LAeq.T (genomsnitt över t.ex. 8 timmar) är i alla avseenden olämplig för att mäta buller från Vindkraft och den dos av buller, som en person kommer att utsättas för under t.ex. 8 timmar på natten. Detta måste Naturvårdsverket känna till sedan årtionden, men har vid upprepade tillfällen förordat att mätningarna i alla fall ska fortsätta med dBA och LAeq.T. Syftet kan inte vara något annat än att förhindra att mätningarna sker på sådant sätt att de ger korrekta värden med klarlagd karaktär för det rådande ljudtrycket (SPL) och undanhålla för miljödomstolarna hur stor den sanna dosen av buller i all frekvenser som döljs bakom gränsvärdet 40 dBA och som kommer att plåga de boende i omgivningarna av ny klunga VKV.

Naturvårdsverket – Om vindskyddat läge

Tidigare har Naturvårdsverket angett att riktvärdet 40 dBA ska kunna skärpas med 5 dB vid bostäder som ligger i ett vindskyddat läge i förhållande till vindkraftverken. I praktiken har det visat sig svårt att bedöma och kontrollera förekomsten av vindskyddade lägen varför vi inte längre står fast vid detta. Det ger dessutom en ojämlik bedömning. Skärpningen för vindskyddade lägen infördes då man bedömde att en mycket låg bakgrundsnivå kunde leda till en högre grad av störning. Naturvårdsverket anser dock att en låg bakgrundsnivå inte är ett skäl för ett strängare riktvärde för vindkraftsbuller.

Kommentar:

Naturvårdsverket menar således det skulle vara orättvist på något sätt om vissa boende skulle bli bättre skyddade mot VKV-buller än andra boende som följd av att det är svårt att göra rättvisande mätningar av VKV-buller i en miljö, där annat buller förekommer t.ex. från vinden. Det är bättre att alla drabbas lika hårt än att alla får det mer eller mindre bättre!!!

Naturvårdsverket vill inte redovisa att ett buller på 40 dBA låter högre – stör mer – i en i övrigt tyst miljö (vindskyddad) än i en miljö där det hörbara bullret från Vindkraftsturbinerna maskeras mer eller mindre av sus i lövverken eller vägtrafik. Givetvis förstår SNV:s medarbetare detta. Avsikten med att ta bort 5 dB för tyst miljö är att underlätta för etableringen av Vindkraft, som medför onaturligt buller i naturligt tysta miljöer. Just att buller från Vindkraft är onaturligt på landsbygden har av Fransk domstol ansetts utgöra anledning att ta bort ett antal störande Vindkraftverk.

Vilken rättsliga medel har sakägarna

  1. Miljödomstolarna, som ger tillstånd till den miljöfarliga vindkraftsverksamheten är jäviga i mål som handlar om ersättning för de skador som har orsakats av den verksamhet, som de har tillåtit. Det är självklart att den person som vill ställa krav på ersättning av utövaren eller staten har all anledning att tvivla på att hans sak blir opartiskt och korrekt bedömd av samma domstol, som har gett tillståndet. Krav mot staten på grund av t.ex. vårdslös myndighetsutövning torde kunna anhängiggöras hos tingsrätt.
  2. MÖD 2006:17 Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. miljöbalken: En person förvärvade och bosatte sig på en fastighet under tid då militär flygverksamhet pågick vid en närbelägen flygplats. Fastigheten var redan vid förvärvet utsatt för omfattande störningar från flygverksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att förvärvet omfattade fastigheten i det skick och med det bruksvärde som förelåg vid förvärvstidpunkten. Endast för de ytterligare störningar som tillkom efter förvärvet utgick ersättning. Det saknade betydelse att bullernivåerna från flygverksamheten inte överskred vissa angivna nivåer i de tillstånd till verksamheten som meddelats.

Kommentar:

Detta är ett mycket relevant rättsfall. Tillämpat på buller från Vindkraftverk innebär rättsfallet att ersättning för t.ex. bullerstörningar kan komma i fråga även om bullret inte överstiger de nivåer, som gäller för tillståndet.

  1. Vem betalar sakägarnas rättegångskostnader: OM sakägaren vinner målet är huvudregeln att den som ska betala ersättning för skador också får betala vinnarens rättegångskostnader. Men om den som kräver ersättning förlorar? Kan det tänkas att skadevållaren kan bli skyldig att betala även förlorarens rättegångskostnader?

Kommentar:

Ja! Enligt 31 kap. 2 § miljöbalken tillämpas beträffande rättegångskostnader bestämmelserna i expropriationslagen. Avvikande bestämmelser finns i 25 kap. miljöbalken. Om en fastighetsägare väckt talan om ersättning för t.ex. skada som orsakats till följd av nationalpark, naturreservat, kulturreservat eller biotopskyddsområde så gäller bestämmelserna i expropriationslagen om rättegångskostnader. Om ett yrkande om inlösen i sådant fall ogillas av miljödomstolen, gäller däremot rättegångsbalkens regler om rättegångskostnader. Huvudregeln, enligt rättegångsbalken, är att förlorande part skall ersätta den vinnande för samtliga rättegångskostnader.

Om rättegångskostnader vid expropriation

Expropriationslagen 7 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Har expropriationstillstånd beviljats, skall den exproprierande svara för samtliga kostnader som uppkommit i ärendet om tillstånd till expropriation, i målet vid mark- och miljödomstolen och i ärendet om expropriationsersättningens fördelning, allt i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken eller vid en motsvarande tillämpning av något av dessa lagrum.
Har sakägare vid mark- och miljödomstolen förebringat utredning i strid med utredningsbeslut ersättes kostnaden för sådan utredning endast i den mån utredningen haft betydelse för utgången i målet. Lag (2010:996).

2 § Avslås ansökan om expropriationstillstånd eller återkallas ansökningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för kostnaderna i ärendet, i den mån ej annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

3 § I högre rätt svarar den exproprierande för sina egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt.

4 § Fråga om ersättning för kostnad som avses i 1 eller 2 § prövas av mark- och miljödomstolen, även om frågan ej gäller kostnad vid domstolen. Lag (2010:996).

5 § I avvaktan på att expropriationsmålet avgöres får mark- och miljödomstolen förordna att förskott skall utgå på den ersättning för rättegångskostnader vid domstolen som slutligt fastställes. Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader i högre rätt som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

Kommentar:

Sakägare kan begära att domstolen beslutar att viss utredning skall göras. I så fall skall kostnaden betalas av den exproprierande parten. Det går också att få förskott för egna rättegångskostnader, som typiskt skall betalas av den exproprierande.

Skadestånd för miljöskador Skadestånd skall enligt 32 kap. 1 § första stycket miljöbalken utgå för personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet orsakat sin omgivning. En ren förmögenhetsskada som inte orsakats genom brott ersätts bara om skadan är av någon betydelse (32 kap. 1 § andra stycket). Som förutsättning för skadestånd gäller att skadan skall ha orsakats av någon i 32 kap. 3 § särskilt uppräknad störning. De störningar som berättigar till ersättning är förorening av vattenområde, förorening av grundvatten, ändring av grundvattennivån, luftförorening, markförorening, buller, skakning eller liknande störning, s.k. immissioner. Enligt 32 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken ersätts skada som inte orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet bara i den utsträckning den störning som orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Vid bestämmande av skadestånd tillämpas skadeståndslagen och således inte expropriationslagen. Inlösen av fastighet kan bli aktuellt om en verksamhet medför att en fastighet helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att det uppstår synnerligt men vid användningen (32 kap. 11 § första stycket). I fråga om ersättning vid inlösen tillämpas expropriationslagens bestämmelser. Som angetts ovan tillämpas reglerna om rättegångskostnader i expropriationslagen.

Huvudregeln i 4 kap. 1 § Expropriationslagen bygger på tanken att den fastighetsägare som utsätts för expropriation skall ha samma förmögenhetsställning i ekonomiskt hänseende efter expropriationen som tidigare. Den centrala ersättningsbestämmelsen, som finns i 4 kap. 1 § första stycket expropriationslagen, har följande lydelse.  

Det finns tre olika ersättningsarter:

1. Löseskilling skall betalas då en hel fastighet exproprieras.

2. Intrångsersättning utgår vid expropriation av del av fastighet.

3. Annan ersättning avser ersättning för andra ekonomiska förluster än som ersätts genom löseskilling eller intrångsersättning och som fastighetsägaren kan göra på grund av expropriationen. Av huvudregeln framgår vidare att ersättningen betalas med utgångspunkt från fastighetens marknadsvärde. För en fastighet som helt tas i anspråk är den centrala faktorn marknadsvärdet men för en fastighet som delvis tas i anspråk är det marknadsvärdeförändringen som är av betydelse. Typiskt sätt kan samtliga typer av ersättning förekomma med anledning av att VKV-verksamhet gör intrång på annans fastighet. Bullret kan vara så påträngande att det inte går att bo kvar på fastigheten. Det betyder att inlösen kan vara enda möjligheten för fastighetsägaren att rädda sig från situationen. 

Förtida inlösen

Ett förtida inlösen innebär att fastighetsägaren har rätt att få sin fastighet inlöst redan innan till exempel en järnvägsplan fastställts och kan endast bli aktuell när fastighetsägaren har synnerliga skäl. Avgörandet (HD dom 2021-10-29 i mål nr T 5444-20) rörde rätten till skadestånd vid förtida inlösen enligt lagen om byggande av järnväg.. I målet hade fastighetsägarna beviljats ett förtida inlösen på grund av svår sjukdom. Frågan var om de kunde få sina kostnader för flytt och lagfart ersatta. Högsta domstolens svar var nekande. Enligt domstolen måste det liksom för alla andra skadeståndskrav finnas ett orsakssamband mellan inlösen och skadan. Eftersom fastighetsägarna var tvungna att flytta på grund av sjukdom var inte flytt- och lagfartskostnaderna en följd av att Trafikverket löste in fastigheten. Kostnaderna var därmed inte orsakade av inlösen, vilket innebar att fastighetsägarna inte fick kostnaderna ersatta.

Vattenlagen 9 kap.

Vattenlagen 9 kap.

ext av Mats Lundberg, jurist och naturvetare


Om författaren: Mats Lundberg är pensionerad jurist och naturvetare som engagerat sig i vindkraftsfrågan både nationellt och internationellt.

Omslagsfoto: Mats Lundberg, Naturvetare och jurist

Dela gärna »

Motvind Sverige logo
Arkiv

Senaste artiklarna

Inga fler inlägg att visa

Är du drabbad av vindkraft?

Om du är medlem i vår rikstäckande förening Motvind Sverige är du välkommen att skicka in din historia till oss. Fyll i vår enkät genom knappen nedan, där kan du även bli medlem om du inte redan är det.

Byn Piggaboda vid Lyngsåsa Vindkraftspark i Alvesta kommun