Samrådsmöten – ett spel för gallerierna då de inte har någon juridisk funktion
Vindkraft klassificeras enligt miljöbalken som miljöfarlig verksamhet. Vindkraftsexploatören måste därför enligt Miljöbalken anordna ett samrådsmöte med sakägare – lokalbefolkning, kommun och myndigheter.
När kommunen har tagit fram ett förslag på en detaljplan får sakägare som berörs av förslaget möjlighet att lämna synpunkter. Detta kallas för samråd. Samrådet är till för att samla information i ett tidigt skede av processen och skapa ett bättre underlag för beslut om framtida projekt. Ett fungerande samråd minskade tidigare möjligtvis risken för tidskrävande kompletteringar och överklaganden, men idag hamnar nästan alla vindkraftsprojekt i domstol. Detta när kommunen inte nyttjat sitt veto.
Tillsynsmyndighet för vindkraftsetableringar är Länsstyrelsen eller i vissa fall kommunen.
Hur går ett samrådsmöte till i praktiken?
Upptakten till en vindkraftsetablering är att ett projekteringsbolag bjuder in till samråd.
Lokalborna bjuds in till en utställning, ofta med kort varsel och vid högtider, då folk har fullt upp med annat. Det är alltså inget möte med en dagordning som diarieförs, utan en tillställning där exploatören bjuder på kaffe och bullar och småpratar med lokalborna.
Någon sakägarförteckning upprättas inte och urvalet av ”sakägare” är till stor del slumpmässigt. Det är endast de som ingår i kretsen sakägare som kommer att ha talerätt i tillståndsförfarandet. Den som inte tillhör denna krets är inte partsbehörig med den totala rättslöshet som följer av detta.
Vindkraftsexploatören har vid tidpunkten för “samrådet” ofta redan slutit en överenskommelse med vissa markägare. Det handlar oftast om skogsbolagen, kyrkan eller markägare som besitter stora markarealer – en stark man på bygden med politisk anknytning. Tillsammans med lokalpolitiker blir de lokala “ambassadörer” för projektet.
Utredning om verksamhetens oskadlighet åvilar exploatören
Bara denna information gör ju att samrådsmötet i själva verket inte är något samrådsmöte utan ett informationsmöte där exploatören tillsammans med sina konsulter och allierade kan bocka av punkten “samrådsmöte” enligt det som krävs i tillståndsprocessen.
Efter det obligatoriska “samrådet” börjar ett förfarande som syftar till att omdana bygden där människor bor och verkar. Utredning om verksamhetens oskadlighet åvilar exploatören. Tidsspannet från samråd till driftsatt anläggning är i normalfallet 10-15 år.
Miljöbalken innehåller regler om när och hur samråd ska genomföras, men de formella kraven utgör dock ingen garanti för att medborgares synpunkter beaktas fullt ut vid ett enskilt projekt.
Samrådsmötet/utställningen har ingen juridisk betydelse. Lokalborna får lämna synpunkter. Du tycker si, han så och vindkraftsbolaget gör som de vill – fortsätter sin exploatering. Detta förfarande vid en vindkraftsetablering strider mot Århuskonventionen! “Århuskonventionen är en FN-konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor”.
Ladda ner Regeringens pdf om Århuskonventionen här ››
Berättelser från drabbade invånare gällande samrådsmöte:
- Hudiksvalls Tidning ›› Samråd eller samtycke – gör om, gör rätt Holmen Energi
- Skaraborgs Läns Tidning ›› ”Och mitt i skiten kommer vi och våra grannar att bo…”
