Miljön och naturen är stora förlorare när vindkraften byggs ut
Text av Jan Grönstrand, Mariehamn
Vanliga argument för vindkraft är att den är billig, går snabbt att bygga och den är miljövänlig. Det påstås också att vi måste ha vindkraft (och solkraft) för att rädda klimatet. Det är inte mycket som stämmer.
Kostnader som anges för vindkraft är sällan de verkliga kostnaderna. Man utelämnar anslutningskostnader, som andra får stå för, och kostnaderna för att kompensera för vindkraftens slumpmässiga elproduktion. Om man ersätter en planerbar elproduktion med icke planerbar måste det finnas backup när det inte blåser och när solen inte lyser. Detta kostar stora pengar eftersom det i praktiken behövs två system i stället för ett.
I Piteå i Sverige byggs världens största vindkraftparker på land
Överallt ska det byggas vindkraft och i norra Kvarken och längs Österbottens kust vill man bygga gigantiska vindkraftstorn, lika med eller större än Eiffeltornet. I Piteå i Sverige byggs världens största vindkraftparker på land, Markbygden. Den skall omfatta cirka 1 100 torn. Markbygden etapp 1 fick tillstånd för bygget 2012. Det omfattar 314 torn och tog åtta-nio år att bygga.
Hela Markbygden beräknas vara klar 2026. Färdig skall den leverera cirka 12 TWh (terawattimmar) el per år, som ett kärnkraftverk på 1 300-14 00 MW, lite mindre än Olkiluoto 3. Det går inte fort att bygga vindkraft och detta är på land, betydligt mer komplicerat är det till havs. Kostnaden anges till cirka sex miljarder euro. Till samma kostnad bygger Sydkorea kärnkraft av typen APR-1 400 med samma effekt som Markbygden, men med ungefär tre gånger så lång livslängd. Byggtiden är cirka fem år!
Vindkraften har dålig lönsamhet
Vindkraften har dålig lönsamhet. Den hittills största havsvindparken, Dogger Bank, ägd av Equinor, har i en norsk studie bedömts bli olönsam. Vindkraftparken Yttre Stengrund i Kalmarsund har rivits då den var olönsam. Lillgrund i Öresund uppges också gå med förlust. Jag har inte uppgifter om finländsk vindkraft, men från Sverige har jag följande: Mora kommun investerade i vindkraftverk 2010. År 2021 säljer de efter förlust på 1,7 miljoner kronor årligen. Dorotea kommun gör förlust, Skellefteå kraft och Havsnäs Vindkraft gör stora förluster och Havsnäs är nära konkurs. Bostadsbolaget Mimer i Västerås hade ett vindkraftverk som såldes efter mångmiljonförluster. Dessutom gör tillverkaren Vestas stora förluster.
Stora vindkraftsaktörer behåller inte de anläggningar de bygger
Stora vindkraftsaktörer behåller inte de anläggningar de bygger! Svevind, som bygger Markbygden har sålt nästan alla delar. Ilmatar har köpt, men också sålt av en stor del av sina vindkraftverk. OX2:s aktiekurs har rasat efter att storägare sålt aktier för flera miljarder kronor (Dagens Industri 8.11). De säljer andelar i tre havsbaserade vindkraftparker som inte ens finns! Gör man det om man tror projektet är lönsamt?
Vindkraftens miljöförstöring
Finska tidningar har i artiklar uppmärksammat vindkraftens miljöförstöring. Man har tagit upp att enorma mängder insekter krossas av vingarna. I Tyskland beräknas 1 200 ton insekter dödas av vindkraft varje år. Vindkraftverken slaktar också fladdermöss och fåglar. Bladen på vindkraftverk släpper bevisligen ifrån sig stora mängder plast, som hamnar i naturen eller havet. Bullret är mycket störande. Vindkraften kräver enorma arealer och behöver tusentals ton stål och betong för att producera slumpmässig el. De stora tornen skall alla ha ett intensivt blinkande vitt ljus. Miljön är en stor förlorare.
Tysk vindkraft beräknas ge lika stor klimatpåverkan som hela inrikesflyget genom gasen svavelhexafluorid (SF6), som används som elektrisk isolator. Amerikanska studier visar att störningar av luftströmmen efter vindkraftverk ger en temperaturhöjning! Vindkraft är en förlust också för klimatet. Tyskland har byggt vind- och solkraft för 580 miljarder euro, men klimatutsläppen ökar då gas och kol skall kompensera när det inte blåser och är mulet. För de pengarna hade man varit helt koldioxidfria med kärnkraft!
Text av Jan Grönstrand, Mariehamn
Artikeln är även publicerad i HBL ››
